onsdag 13 april 2011

#004 - Kronisk, kollektiv hypokondri

Det känns rätt så fantasilöst att börja ännu ett inlägg med att konstatera att det är synd om juggar, men det är förjävla synd om dem. Många jugglar lever nämligen i ett ständigt tillstånd av rädsla. Är det inte blött hår så är det kalla stenytor som skrämmer slag på dem.

Låt mig förklara närmare – juggar lider av en kollektiv, kronisk hypokondri. Eller, det är egentligen inte hypokondri utan snarare en rädsla för att någon annan ska bli sjuk. Om det har varit mindre än 15 grader ute har mina föräldrar nästan svimmat av tanken på att jag ska gå ut med nytvättat hår – man kan bli förkyld, få migrän eller någon hjärnskada. På vintern hjälper det inte ens att föna håret, utan man måste stanna inomhus i minst en halvtimme om man vill undvika att bli sjuk. Jag har länge undrat varför och det enda jag kan komma på är att temperaturskillnaden mellan huvudet och luften inte får vara för markant. Och det är ju logiskt. Ehrm.

Det är också förenat med livsfara att sitta på kalla ytor, i alla fall om man är tjej (det är farligt för killar tills de är typ åtta, sen utvecklar de helt plötsligt någon form av extra hudlager på skinkorna som håller dem varma även när de är dumdristiga nog att sätta sig på en bänk när det har regnat natten innan). Väljer man att förneka sitt sunda förnuft och faktiskt sätter sig på en kall stenmur kommer man nästan garanterat att få urinvägsinfektion, vilket är jättefarligt, och sen kommer man få det igen och igen och sen blir man steril. Det är sant.

En annan kroppsdel som man absolut inte vill frysa om är fötterna. Detta är jättejättefarligt och kan leda till en plågsam död. Nej, det är ingen som har sagt det, men man skulle kunna tro att det var så med tanke på vilka försiktighetsåtgärder som juggar åtar för att inte riskera att frysa om tårna. Man får absolut inte gå utan strumpor och det är inte önskvärt att man trampar omkring barfota, inte ens på sommaren. Nätterna i Sverige är kalla, så asfalten är kall undertill (japp, det är sant!). Är man inomhus räcker det oftast inte med att bara ha strumpor (juggar är livrädda för drag, och var drar det mest - på golvet) utan man ska helst skydda sig med ett par tofflor.

Köpetofflor funkar bra, men allra helst ska man använda de som farmor eller mormor har stickat åt en. De här tofflorna är fantastiska, garnet måste vara utvunnet ur pälsen på något muterat superfår som har utvecklat en päls med förmågan att inte bara bibehålla temperaturen utan att faktiskt gradvis höja den ungefär var tredje minut. Tyvärr leder detta i vissa fall till smärtande skavsår eftersom fötterna blir så JÄVLA varma.

Så för att sammanfatta: gå inte ut med blött hår, sitt inte på någonting utomhus och ha tofflor – annars dör du.

6 kommentarer:

  1. Klockrent! Det är bara en grej du glömt: man får aldrig dricka/äta kallt, odmah boli grlo! :P

    SvaraRadera
  2. Ollie, vi väntar på update please?! ;))

    SvaraRadera
  3. hahaha

    min mamma, farmor mormor YOU NAME IT
    har hjärtvättat mig med det där.
    Jag klarar fan inte av att gå barfota mellan duschen och sovrummet utan att få skulkänslor över att jag är så självmordsbenägen:D

    SvaraRadera
  4. MEN HAJDE HALLÅ BLOGGAJ, VA!!!

    SvaraRadera
  5. Det har ar forsta gangen jag sett (delar av) min barndom I skrift. Vilken känsla! Det var alltsa inte bara MIN pappa som var såhär tokorolig jämt jämt jämt??
    Vi pratade I telefon igår. Nu är han 71. Då är det tydligen *ännu* lättare att få lunginflammation om man duschar 'och blir kall'. Herregud. Och han tillade: 'Du vet lunginflammation vid min ålder betyder bara en sak. Ring kyrkan och boka grav direkt.'

    SvaraRadera