#004 - Kronisk, kollektiv hypokondri

Det känns rätt så fantasilöst att börja ännu ett inlägg med att konstatera att det är synd om juggar, men det är förjävla synd om dem. Många jugglar lever nämligen i ett ständigt tillstånd av rädsla. Är det inte blött hår så är det kalla stenytor som skrämmer slag på dem.

Låt mig förklara närmare – juggar lider av en kollektiv, kronisk hypokondri. Eller, det är egentligen inte hypokondri utan snarare en rädsla för att någon annan ska bli sjuk. Om det har varit mindre än 15 grader ute har mina föräldrar nästan svimmat av tanken på att jag ska gå ut med nytvättat hår – man kan bli förkyld, få migrän eller någon hjärnskada. På vintern hjälper det inte ens att föna håret, utan man måste stanna inomhus i minst en halvtimme om man vill undvika att bli sjuk. Jag har länge undrat varför och det enda jag kan komma på är att temperaturskillnaden mellan huvudet och luften inte får vara för markant. Och det är ju logiskt. Ehrm.

Det är också förenat med livsfara att sitta på kalla ytor, i alla fall om man är tjej (det är farligt för killar tills de är typ åtta, sen utvecklar de helt plötsligt någon form av extra hudlager på skinkorna som håller dem varma även när de är dumdristiga nog att sätta sig på en bänk när det har regnat natten innan). Väljer man att förneka sitt sunda förnuft och faktiskt sätter sig på en kall stenmur kommer man nästan garanterat att få urinvägsinfektion, vilket är jättefarligt, och sen kommer man få det igen och igen och sen blir man steril. Det är sant.

En annan kroppsdel som man absolut inte vill frysa om är fötterna. Detta är jättejättefarligt och kan leda till en plågsam död. Nej, det är ingen som har sagt det, men man skulle kunna tro att det var så med tanke på vilka försiktighetsåtgärder som juggar åtar för att inte riskera att frysa om tårna. Man får absolut inte gå utan strumpor och det är inte önskvärt att man trampar omkring barfota, inte ens på sommaren. Nätterna i Sverige är kalla, så asfalten är kall undertill (japp, det är sant!). Är man inomhus räcker det oftast inte med att bara ha strumpor (juggar är livrädda för drag, och var drar det mest - på golvet) utan man ska helst skydda sig med ett par tofflor.

Köpetofflor funkar bra, men allra helst ska man använda de som farmor eller mormor har stickat åt en. De här tofflorna är fantastiska, garnet måste vara utvunnet ur pälsen på något muterat superfår som har utvecklat en päls med förmågan att inte bara bibehålla temperaturen utan att faktiskt gradvis höja den ungefär var tredje minut. Tyvärr leder detta i vissa fall till smärtande skavsår eftersom fötterna blir så JÄVLA varma.

Så för att sammanfatta: gå inte ut med blött hår, sitt inte på någonting utomhus och ha tofflor – annars dör du.

#003 - Hemma bra, men borta bäst!

Jag älskar Sverige. Så till den grad att jag nästan tar det som en personlig förolämpning att få skatteåterbäring. ”Behåll pengarna, Sverige”, vill jag säga. ”Jag älskar dig. Bygg 0,3 kilometer väg, köp lite skolböcker, låt en högstadie-elev läsa tidningen för en gamling i några dagar eller plantera lite påskliljor, det förtjänar du!”. Så därför blir jag lite sne när folk börjar klaga på Sverige. Missförstå mig rätt, klart som fan att det finns problem här, men vi har det jävligt fint jämfört med många andra.

Jag har stött på mången jugge som inte drar sig för att spy ur sig en drös klagomål (vilket är helt okej) och sedan gå vidare och argumentera för hur mycket bättre allting är ”där hemma” (vilket inte är okej eftersom att det INTE ÄR SANT).

Bättre hemma? Du menar där man får yttepyttelite i lön men fortfarande t.ex. måste köpa skolböcker och skolmat till sina barn? Eller bättre hemma där en läkare kan skita i att gå till sitt jobb i en vecka för att han inte orkar (men ändå få betalt)? Eller där samma läkare kan be om lite pengar vid sidan av så för att han eller hon överhuvudtaget ska gå med på att träffa en patient? Eller så kanske du nostalgiskt längtar tillbaka till städer där muslimer och serber fortfarande badar på olika sidor floden för att de har lärt sig att man inte ska umgås med den andras sort? Jodå, låter som ett ställe där jag hade velat att mina barn växte upp. OM JAG VAR DUM I HUVUDET!

Sen är det inte bra när det drar iväg för mycket på andra hållet heller, när juggarna i Juggeland glorifierar Sverige och tror att alla vi som bor här har det bäst i heeela jävla världen. Att vi badar i pengar och kan göra precis vad vi vill, när vi vill, hur vi vill. De förstår inte riktigt att folk här kan jobba som servitriser, få servitrislön och med den kan de unna sig servitrisgrejer såsom hyres- och telefonbetalning, mat och lite nöjen. Den här idealiserade bilden av oss lyckliga immigranter i Norden leder till en stark tro på att vi som bor här inte har några problem. Inte jämfört med dem som blev kvar. Vi behöver inte oroa oss, för vi bor i S-v-e-r-i-g-e där ingenting kan gå fel. Klagar vi är vi enbart otacksamma och har inte tagit tillvaro på de möjligheter som står till buds.

Ingenstans kan man vinna. Jävla juggar.

#002 – All you need is bröd

Juggars matvanor är ett inlägg för sig, så det sparar vi tills en annan gång då jag har tid att forumlera mig utförligare om saken. Men en sak måste jag ändå ta upp – brödfetischen.

Denna är inte unik för juggar. Jag har jobbat i restaurangbranschen i några år nu och det är väldigt sällan som någon ber om vitt bröd till maten utan att a) vara jugge b) ha någon östeuropeisk brytning c) är tysk. Så vi är inte ensamma om att ha en omättat sug för kolhydrater.

Men ändå – juggar äter bröd till allt. Okej, jag kan förstå att man vill suga upp det sista av spadet i en god Moules Marinés med en nybakad foccaccia och jag kan köpa att man ibland tycker att någonting har varit så gott att man använder en bit bröd för att diska av tallriken och få upp det allra sista av sin mat. Men till pasta? Potatisgratäng? Oxfilé på toast? Pizza? Bagels? Baguetter? Det finns gränser..

#001 - DET ÄR SAMMA SPRÅK!

Häromdagen gick jag in på Google translate för att översätta ett uttryck från japanska till baskiska och döm min förvåning när jag upptäckte att de har ”svenska” som språk att översätta till och från men inte ”skånska”, ”gotländska” eller ”dalamål”! De har ju både serbiska och kroatiska? Ja, just det, DET ÄR SAMMA SPRÅK!

Jag kan inte ens uppskatta antalet gånger någon har undrat (apropå att jag är född i Bosnien och pratar ”bosniska”) om jag förstår vad de säger i Serbien och Kroatien. En snygg kontring hade varit ”Förstår du vad de säger i Stockholm? Eller Örebro?”, men sånt där kommer man alltid på i efterhand. Men det är orättvist att skylla på den som frågar, felet ligger hos juggarna själva.

Ja, jag förstår vad folk i de länderna säger, vet ni varför? FÖR ATT VI PRATAR SAMMA SPRÅK MED DIALEKTALA SKILLNADER! Okej att människor i de olika länderna har en tendens att hitta på andra ord för redan existerande, som handduk. Bosnierna och serberna kallar det för ”peškir” medan kroaterna kallar det för ”ručnik” eller ”šugaman”. Men folk förstår vad du menar om du frågar efter en ”peškir”. Du måste till exempel inte fråga en skåning efter en ”rullebör”, de vet att det också heter ”skottkärra”.

Jag vet att många juggar har ultranationalistiska tendenser (frågan är bara varför, har ni sett den här listan över världens mest korrumperade länder? Ju längre ner på listan, desto mer korruption. På en listan, som omfattar 178 länder, ligger Kroatien på en hedrande 62:a-plats tillsammans med bland annat Ghana, Serbien delar på 78:e-platsen tillsammans med – håll i er – Colombia, och sist, men med mest korruption, hittar vi Bosnien som delar på den 91:a platsen med Gambia. Jag blir så stolt att jag nästan gråter. Nästan.) och därmed vill profilera sin kära nation till exempel genom ett eget språk. Men har man varit fastetsade i en stornation i några decennier funkar det där inte riktigt. Förutom för slovenerna, för de pratar ju ett annat språk. På riktigt. Vem kallar handduk för "brisačo" liksom?

#000 - en presentation

Här kommer från och med idag att publiceras en lista. Det är en lista som lätt kan missuppfattas, så jag känner att jag redan nu, i förebyggande syfte, bör förklara mig - jag hatar i n t e jugoslaver.

Inte på riktigt. Det är bara det att jag själv är jugoslav, vilket oundvikligen leder till att jag spenderar rätt så mycket tid runt andra jugoslaver, vilket i sin tur leder till att jag börjar irritera mig på dem. Och mig själv.

Sådär, nu har jag förklarat mig och varit snäll, let's get on with the hate!