#015 - Don't Bother Me

När man tittar på nyheterna är det svårt att inte bli ledsen, arg och besviken. Över girigheten, småsintheten, brutaliteten, korruptionen, likgiltigheten, katastrofhanteringen, fattigdomen, krigen, svälten och orättvisorna. För att nämna några saker.

Ett av de absolut mest oförståeliga fenomenen på vår gjord är att vissa människor förföljer, hånar, misshandlar, våldtar och mördar andra människor därför att de här andra kommer från en viss plats, tror på en viss religion, ser ut på ett visst sätt, älskar en viss sorts människor, har ett visst kön eller kanske bekänner en viss politisk färg.

Något som är ännu konstigare är att det är rätt så många människor som beter sig såhär, vi stöter alla på dem någon gång. Som glappkäftad juggebrud är det extra svårt att undgå de här fula fiskarna. Jag har många, många, många gånger blivit behandlad annorlunda för att jag är tjej (helt öppet dessutom). Och jag har käftat emot, tro mig. Dock har jag, mig veterligen, aldrig blivit behandlad annorlunda för att jag är jugge.

Det där låter ju naivt. Det har jag säkert, utan att veta om det men det har aldrig hänt mitt framför ögonen på mig. Jag tror att det till viss del beror på mig själv och min inställning. Låt mig förklara: jag spelar dum. När någon, på något sätt, försöker säga a) att jag är sämre på grund av var jag är född eller b) att invandrare generellt är ett jävla pack, då spelar jag dum. "Hur menar du nu?" och "Nu blir jag nyfiken, vad menar du med det?" fungerar utmärkt som morot! Idioten du pratar med kommer att förklara sin ståndpunkt tydligare och framstå som en än större idiot, och hen vinner därmed argumentationen åt dig.

På riktigt, det funkar oftast. Om man nu inte sitter i ett rum fullt av kompletta jubelidioter. Jag har mina föräldrar att tacka för den här inställningen. Ungefär såhär motiverade de mig till att stå på mig när jag började skolan:

Nina, låt aldrig, ALDRIG någon få dig att tro att du är sämre
än någon annan på grund av var du är född. De kommer att
försöka, men låt dem inte få dig att tro på det. Plugga mer,
gör bättre ifrån dig - du kommer att behöva försprånget.

Det här präntades in i min hjärna så till den grad att jag nu helt enkelt faktiskt inte kan FÖRSTÅ hur man kan anse någon vara dummare, sämre eller mindre värd på grund av en massa låtsaskonstruktioner som religion, nationalitet, etnicitet eller på grund av saker de inte kan hjälpa som kön och sexuell läggning. Så gör som jag, be puckona förklara. De kommer att gräva sin egen grav.

#014 - I'm So Tired

"Vänner är den familj du själv väljer."

Ju äldre och klokare (?) jag blir, desto mer försöker jag följa orden ovan. De senaste åren har jag rensat ut de flesta oönskade element i min umgängeskrets - självupptagna, elaka, jag-cuttar-dig-i-sidan-när-du-minst-anar-det-praktiserande bitches, utsugande överordnade och annat pack.

Som en relativt flitig internetbrukare är det dock svårt att undgå mer eller mindre dumma yttranden, i synnerhet eftersom jag (av någon anledning fortfarande) använder Facebook. För inte särskilt längesedan rensade jag bort ett blockmongo från min vänner-lista som länkat till en grupp med klart rasistiska förtecken och idag upptäckte jag till min förfäran att en brud i min bekantskapskrets använde ordet "nysvensk". Inte för att det på någon nivå är lika efterblivet som det som Li.., jag menar den där andra personen, gjorde men ändå. Det är ett problematiskt begrepp, and this is why:

ETT) Om man ska vara petig är det faktiskt ett språkvetenskapligt fackuttryck. "Nysvenska" är den svenska som talades ungefär från början av 1500-talet till mitten på 1800-talet. Jag tycker dock inte att vi ska vara petiga, men det kan ju vara kul att veta.

TVÅ) På 1930-talet startade Per Engdahl en politisk rörelse med fascistiska och aningen extremnationalistiska förtecken som han döpte till Nysvenska rörelsen. Denna politiska parantes finns fortfarande idag och förutom att de vill utjämna klass- och partimotsättningar (vilket ju låter rätt så schysst) kan man på deras hemsida även läsa att de tycker att det är en bra idé att kungen utser regeringschefen, att befolkningspolitiken delvis bör finansieras genom ett statsmonopol på nöjesindustrin och följande utlägg om invandringspolitik anno en tid som längesedan borde vara förbi:

"[...] bör man med intresse följa de olika försök, som görs på rasblandningens respektive raskonsolideringens område. Innan konkreta slutsatser av dessa försök kan dras, bör vårt land med dess jämförelsevis homogena befolkning undvika invandring av människor, som representerar för våra förhållanden främmande mönster."

Källa: http://www.nysvenskarna.se/pdf/Framtidens_samhalle.pdf

TRE) Ordet "nysvensk" har ungefär samma klang som ordet "nyrik", ett skällsord som tas i mun och brukas av de med "gamla" pengar som vill sätta sig över de med "nya".

FYRA) Vad innebär "nysvensk"? När blir, till exempel, jag svensk? När jag är 30? Och vad händer efter det, blir jag "gammelsvensk" sen? Varför är jag mindre svensk än, säg, en etniskt svensk 14-åring? Om vi ska vara krasst matematiska här så har jag levt i Sverige sex år längre än hen.

Och för all del, vad händer med den delen av min identitet som är knuten till Balkanhalvön? Är jag ex-bosnier nu? Eller står min grad av "bosniskhet" i proportion till hur frekventa och långvariga mina besök i Bosnien är? Jag och min familj har i och för sig spenderat mer tid i Kroatien än Bosnien sen 1992. Gör det mig till wannabe-kroat då? Eller är det okej eftersom jag är född 1987, alltså tekniskt sett i Jugoslavien?

Ingen som vet, ingen som vet.

Concerning Yugoslavians

Igår skickade en vän en länk till mig som ledde till "The Vice Guide to the Balkans". Närmare bestämt del 2 som behandlade det ack så underliga fenomenet turbofolk. Jag valde att se hela serien och min reaktion var.. blandad. En del av det som for genom mitt huvud kan ni läsa här bredvid.

Och jag är väldigt, väldigt, väldigt nyfiken. Hur reagerar ni på det här?

#013 - En snabbis

Jag har en hemsk ovana - jag tenderar att härma folk när de bryter (naturligtvis inte främmande människor, det hade varit efterblivet). Och så brukar jag skratta med dem. Just det, med och inte åt. Som när juggar ska säga "Ola". Det går typ inte, det blir alltid någon form av "Ulla" istället. Det är skitgulligt.

Åh, jag kunde inte stå emot, så jag föll ner i fällan.

Under hela min skolgång var jag rätt så ful. Och tjock. Det var inga blickar som följde mig längs korridorerna (inga uppskattande/kåta/sugna/intresserade blickar i alla fall..), det var ingen som bjöd mig på fester. Men när jag äntrade tjugoårsåldern hände plötsligt något. Jag blev rätt snygg.

För någon som under hela tonårsperioden och ett tag innan och efter dess byggt hela sin självbild på mantrat "okej, jag är inte snygg men så då måste jag i alla fall vara någorlunda rolig/smart/intressant" var det en omvälvande upplevelse. Helt plötsligt behövde jag bara vifta lite med mina mascaratyngda ögonfransar, le lite fånigt och fnissa lite gulligt och vips så fanns där människor som ville prata och/eller ligga/dejta med mig. Fascinerande!

Många efterrätter, fyllor och meningslösa dagenefterångesttrippar senare har jag blivit lite tjockare, lite fulare och lite mindre sugen på att glo dumt med mina rådjursögon och istället lite mer intresserad av världen bortom kvart i två-ragget och peppfyllan. Det finns så mycket som är värt att tänka på och uppmärksamma, och den här bloggen har trots allt gett mig möjligheten att diskutera en hel del intressanta frågor med er som läser den (eftersom jag i princip känner alla er som läser). Så, med er tillåtelse skulle jag vilja börja publicera annat än jugge-inlägg här. Jag hoppas att det är chill, ni brukar vara chill. Puss och kram.

P.S. Eftersom det tidigare har varit så att folk har missuppfattat min förkärlek för överdrifter så tänkte jag bara skriva det. Att jag gillar att överdriva. Så ni vet. Jag har aldrig varit skitsnygg eller skitsmart. Men jag har spelat på illusionen om båda egenskaperna. All good? D.S.