Det finns inte överdrivet många fördelar med att vara blatte, men en av dem är att man kan snacka skit om folk utan att de förstår. TRODDE DU JA! Vet ni hur många juggar det finns i Sverige? Skitmånga. Ofta kan man känna igen dem på en kilometers avstånd, men det finns också sneaky jävlar som jag själv som glider runt i svennekamoflage och snappar upp det andra säger när de tror att ingen hör.
Som igår till exempel. Jag satte mig med en kaffe på en uteservering för att sluka den senaste page turnern på min litteraturlista - "Svensk utbildningshistoria - skola och samhälle förr och nu". När jag var som mest inne i det oliiidligt spännande kapitlet "Ämbetsmannautbildning i statlig regi" satte sig två män bredvid mig. De satt där i kanske en kvart och under den här tiden hann de med att sörpla i sig sina espresso, röka ungefär 24 cigaretter var och avverka en av de vidrigaste konversationer jag har haft oturen att höra på väldigt länge.
Varenda brud som passerade fick en granskning - kläder, hår, tuttar, ansikte, knullbarhet och eventuell grad av slampighet diskuterades. Förutom några tjejer som de faktiskt hälsade på och som i efterhand benämnde som "lösaktiga horor". Sjukt charmigt. När de reste sig var jag tvungen att se efter hur dessa frispråkiga män såg ut och naturligtvis var de två halvfeta, halvskalliga dudes i kicker-outfits. Lika fina på utsidan som på insidan med andra ord.
En annan gång hade jag inte lika mycket tur. Det var på bussen och två VUXNA MÄNNISKOR satt och kastade förolämpningar på varenda person i deras synfält. När jag i förberedande syfte ställe mig upp för att snabbt kunna glida av bussen på nästa hållplats var det min tur. Jag hade tydligen fult hår, stor röv och dålig klädsmak. (Den kommande episoden är ingenting jag direkt är stolt över, men ibland gör man dumma saker när man är arg.) Jag vände mig om, stirrade på dem och skrek något i stil med att jag förstår vad ni säger, jävla tattare, fuck er. Fast på jugge. Och högt. Och argt. (Plz, säg vad ni vill, MEN KLAGA FAN INTE PÅ MINA KLÄDER. De är objektivt skitsnygga.)
Den mest traumatiska upplevelsen av det här slaget var jag med om när jag var elva eller tolv år gammal. Det var i kön på McDonald's, jag skulle hem till min farmor och ville kränga en cheeseburgare på vägen. Framför mig i kön stod ett par och halvhånglade. Så där står jag och suktar efter den socker- och fettbomb som delvis bär ansvaret för min idag överdimensionerade rumpa när jag hör killen säga "jag ska ta dig så jävla hårt när vi kommer hem". På jugge. Och sen fortsätter han. Och fortsätter. Tills de har fått sin mat och gått.
Vart jag vill komma med det här? Tänk efter innan ni öppnar käften. Vi finns överallt (och jag LOVAR - vi vill inte veta att du ska ta din flickvän i röven när du kommer hem.)
