Det finns inom språkvetenskapen något som kallas för "stelnade metaforer". Det är ord eller fraser som från början varit regelrätta metaforer men som vi använt så flitigt att de har mist sin poetiska klang och istället blivit vardagliga uttryck. "Bordsben" och "bergets fot" är två exempel på stelnade eller döda metaforer.
Det blir lätt såhär, att man använder ord utan att egentligen tänka på vad de refererar till eller betyder "egentligen". Uttrycket jag tänkte berätta för er om idag är inte en stelnad metafor (i strikt bemärkelse är det en liknelse, om någon skulle vara nyfiken...), men väl en fras som folk (jao, då och då även jag) använder utan att riktigt tänka på VAD man i bokstavlig mening säger.
"Spava kao zaklano" lyder dagens talesätt. Det använder man för att beskriva någon som sover riktigt djupt. Någon som är helt däckad och ligger där, chill och fridfull. Till exempel ett litet barn. Ett litet, gulligt spädbarn. Med små söta händer, minifötter och en tuss med sidenlent fjun som man i brist på fantasi väl får kalla för "hår".
Så vad är det man egentligen säger när man står där och ser den yttepyttelilla bröstkorgen åka upp och ner och nästan börjar böla för att småbarn är så fina när de nannar? Jo, man säger att ungen sover "som om den vore slaktad".
Egentligen är det här rätt så logiskt. Bebisen ligger där och ser harmonisk ut, som om inget i världen kan störa den. Det är lite som att den vore död. Slaktad till och med. Man förstår ju. Eller hur? Eller?
Nästa gång - fittrök!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar