Under hela min skolgång var jag rätt så ful. Och tjock. Det var inga blickar som följde mig längs korridorerna (inga uppskattande/kåta/sugna/intresserade blickar i alla fall..), det var ingen som bjöd mig på fester. Men när jag äntrade tjugoårsåldern hände plötsligt något. Jag blev rätt snygg.
För någon som under hela tonårsperioden och ett tag innan och efter dess byggt hela sin självbild på mantrat "okej, jag är inte snygg men så då måste jag i alla fall vara någorlunda rolig/smart/intressant" var det en omvälvande upplevelse. Helt plötsligt behövde jag bara vifta lite med mina mascaratyngda ögonfransar, le lite fånigt och fnissa lite gulligt och vips så fanns där människor som ville prata och/eller ligga/dejta med mig. Fascinerande!
Många efterrätter, fyllor och meningslösa dagenefterångesttrippar senare har jag blivit lite tjockare, lite fulare och lite mindre sugen på att glo dumt med mina rådjursögon och istället lite mer intresserad av världen bortom kvart i två-ragget och peppfyllan. Det finns så mycket som är värt att tänka på och uppmärksamma, och den här bloggen har trots allt gett mig möjligheten att diskutera en hel del intressanta frågor med er som läser den (eftersom jag i princip känner alla er som läser). Så, med er tillåtelse skulle jag vilja börja publicera annat än jugge-inlägg här. Jag hoppas att det är chill, ni brukar vara chill. Puss och kram.
P.S. Eftersom det tidigare har varit så att folk har missuppfattat min förkärlek för överdrifter så tänkte jag bara skriva det. Att jag gillar att överdriva. Så ni vet. Jag har aldrig varit skitsnygg eller skitsmart. Men jag har spelat på illusionen om båda egenskaperna. All good? D.S.
Du är värt att läsa...mer, ge oss mer;))))
SvaraRadera